Myten om sig själv - och rätten att ha fel.

Ibland har jag svårt för människor.
Människor som ler - är trevliga. (Förstås)
Men det gör de inte överallt och alltid och vissa gör det sällan eller aldrig.
Sura miner och gnäll har jag alltid haft svårt för.
Nått jag behöver förstå är dock att det sällan, om nånsin, har med MIG att göra.
VILL folk ha sura ansikten så beror det på ett problem DE har. Punkt.

Och det där med att "odla myten om sig själv" Hålla fast vid den vision, det ideal, den bild man har av sig själv tror jag leder till en del sura miner.

Häromdagen var det en vän till mig (gammal vän, sen 30 år) som tog bort mig som "vän" på Facebook.
Varför? Jo, jag applåderade inte hennes bild av sig själv; Myten om den GODA människan. Utan jag tog mig friheten att kontra hennes version av världen med min egen bild av den.
Det är klart att det är lätt att va Gud i en värld där man bara tillåter åsikter från gelikar. Faktum är att det är som att driva en självisk diktatur. Antingen stryker man medhårs eller så är det Bye,Bye - Delete.

Ingen förlust. Jag hade länge varit trött på den där typen av förljugen, självcentrerad "godhet".
Personer som inte klarar av att ifrågasätta sin egen världsbild, släppa på myten om sig själv, skratta åt sig själv och vara öppna för förändring - är strista, stereotypa, KARIKATYRER av en människa.
De håller fast vid MYTEN om sig själva, hugger den i sten och saknar förmåga till utveckling, växande och förändring. Trista, humorlösa figurer helt enkelt. Livlösa marionetter - oavsett vilken form de stelnat; Hippien kanske. Myten om "den gode Hippien, gröna vågaren, den FRIA människan" kommer troligtvis endast med möda, eller aldrig, att inse att det SISTA vederbörande är, är just FRI, eftersom vederbörande håller sig själv fången i BILDEN och myten av sig själv.
Liv är förändring, modet att växa, modet att utvecklas - och se på medaljens baksida, eller på diamanten från alla vinklar.
De är inte mottagliga för verkliga intryck, intryck från en värld utanför de egna idealen och de är livrädda för att förändras och tvingas upptäcka att de inte kan styra och kontrollera LIVET.

Den senaste tiden har jag insett att livet för de flesta utspelar sig på spridda nivåer och varierande grader av lögn.
Jag vet inte vem som är lurad, vem som är förd bakom ljuset men jag försöker leva i ödmjukhet inför det faktum att jag kan ha FEL.


Deborah Englund


Populära inlägg

Bild

Narcissisten